Karantändagboken

Elin Lucassi lotsar oss genom pandemins första år med sedvanlig träffsäkerhet. Känslor som åker berg- och dalbana. Uppgivenhet och isolering varvas med en känsla av frihet från krav att delta i olika sammanhang. Samtidigt är pressträffar, restriktioner och dödstal korrekt återgivna. Året återupplevs i komprimerad form med en känsla av sorg men samtidigt med en stor dos humor. Det är en befrielse att få fnissa åt samtiden. Åt det år som vi helst vill peta undan i en vrå och aldrig mer återse. Detta är ett fantastiskt tidsdokument.