Nio noveller med oväntade vändningar

Visst är det rätt kul att denne danske regissör och författare har döpt sin novellsamling efter en hundras som heter ”den store dansken” (Grand Danois på franska)? Faktum är att en av de kanske allra mest fängslande berättelserna här också har namn efter en hundras: ”Labrador”.

Ett ungt par befinner sig på en färja. Det är kallt, de dricker varm choklad och är uppenbarligen inte överens om det stora beslut som de måste fatta: abort - eller inte. Deras färd går ut till en vindpinad ö långt ute i havsbandet där kvinnans far är den enda helt bofasta. Denne visar sig vara just så originell som man kan föreställa sig av en enslig konstnär. Läsaren ser allt från den unge mannens perspektiv, tar del av hans känslor och intryck. Han har aldrig förut träffat denne eventuellt blivande svärfar. Den korta tid som de nu tillbringar ihop präglas mest av allt de tre INTE säger, alla tankar som inte kan uttalas direkt men ändå finns där. En explosion av någon form hänger i luften. 

Även de övriga novellerna bär på överraskningar. I ”Kärlek till nästan” är en man ute och joggar i regnet. Efter ett tag märker han att någon springer samma slinga en bit längre fram. Han håller lite högre hastighet och kommer oundvikligen närmare. Det visar sig vara grannfrun – jämnårig och rätt snygg, faktiskt. Ja, vad ska hända? För Dencik lyckas ladda denna vardagliga situation: vi litar inte riktigt på ”jag” som berättar. Vad har han för agenda? Hur ”normal och trevlig” är han egentligen?

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Annika Christerson den 31 oktober 2019